Rigga medhörningen rätt så blir resten lätt

Här nedanför kan du provläsa ett av kapitlen från min bok: "Skapa Bra Medhörning"

Bokens hela innehållsförteckning hittar du genom att klicka här.

Så kan boken "Skapa Bra Medhörning" förbättra scenljudet åt dig

Skapa bra medhörning bok-omslag.

Du provläser ett kapitel från boken "Skapa Bra Medhörning". Fortsätt läsa eller beställ boken nu.

Medhörning på olika sätt

Innan du riggar bör du redan ha planerat för bra medhörning och hur du ska rigga. Då blir allt så mycket lättare och det går fortare att rigga. Riggar du rätt får du bättre flyt och nytta av soundchecken. Det blir även lättare att få bra ljud både på scenen och till publiken.

Det finns fyra huvudsakliga sätt att ordna medhörning via PA-anläggningen:

  1. Medhörning via publikhögtalarna (som då placeras bakom musikerna).
  2. Medhörning via traditionella medhörningshögtalare (monitorer). De placeras riktade in mot scenen och/eller mot musikerna. Publikhögtalarna placeras då framför musikerna, på scenen eller framför scenen.
  3. Medhörning via in-ear monitor. (Se förra inlägget.)
  4. Medhörning via högtalare/ljudanläggning avsedda att fungera som både medhörning och publikljud istället för det traditionella PA:t – ofta en för varje musiker som placeras bakom eller bredvid denne. Det är Bose som har utvecklat det här konceptet. Enligt mig fungerar det bäst med få musikanter, i mindre lokaler med inte allt för ljudstark musik.

I det här inlägget läggs fokus på den optimala placeringen. Tonvikten läggs på traditionella medhörningshögtalare (variant 2 ) eftersom det finns mest att säga om dem. Det är de som behöver mest omsorg när det gäller placeringen. Detta är även ett av de vanligaste sätten att lösa medhörningen på.

Så placerar du medhörningshögtalarna rätt

Medhorning-monitor exempel på bra placeringar på scenen

Bilden: Exempel på bra placeringar av monitorerna på en scen. Front of house-högtalarna är placerade framför scen för att minska risken för rundgång via mikrofoner samt resonans via scengolvet.

Tänk på det här

En av de viktigaste åtgärderna för att skapa bra medhörning är placeringen av medhörningshögtalarna. Så lägg därför tid och tanke på att hitta bra placeringar för dem.

Optimal hörbarhet uppnås när medhörningshögtalarna placeras nära den/de som ska betjänas av det aktuella systemet, och riktas mot öronen.

Med en sådan placering kan du ha svagare volym i medhörningshögtalarna än om de står längre bort eller riktas fel. Med en genomtänkt placering får du alltså bättre hörbarhet trots svagare volym i medhörningen. Fördelarna med svagare volym i medhörningen är att de inte påverkar publikljudet negativt lika mycket och att det blir mindre "ljudläckage" från medhörningshögtalarna till mikrofonerna. Det sistnämnda ger mindre rundgångsrisk, renare ljud in i mixerbordet och därmed bättre ljud i både medhörningen och front of house.

Tänk också på att försöka se till att inga medhörningshögtalare spelar ut mot publiken.

För att reducera risken för rundgång bör de också placeras så att de inte spelar rakt in i några mikrofoner. Det är inte heller bra om medhörningshögtalarna står för nära varandra eftersom det kan resultera i fasproblem.

Använd inte fler medhörningshögtalare än nödvändigt för att täcka det område du tänkt dig.

Om medhörningshögtalaren står på ett ogynnsamt avstånd från det instrument den ska återge så kan medhörningen komma ur fas med det akustiska ljudet. Det resulterar i fasutsläckning och resultatet blir försämrad hörbarhet. Hur mycket du än ökar medhörningsvolymen blir musikern inte nöjd. För att avgöra om det är ett fasproblem kan du använda mixerbordets fasvändningsknapp på den aktuella kanalen. Om det förbättrar hörbarheten kan det även vara lösningen. Alternativt kan du prova med att öka eller minska avståndet mellan medhörningshögtalaren och instrumentet.

Wedgar och sångmonitor

Medhörningmonitor wedge för sång

Medhörningshögtalaren (Wedgen) är placerad så att den spelar upp mot undersidan av mikrofonen, det vill säga det område där en riktad mikrofon är som minst mottaglig för ljud.

Så kan du göra

De traditionella medhörningshögtalarna med vinklad front (så kallade wedgar) placeras därför lämpligen bakom eventuellt mikrofonstativ och framför musikern så att det spelar upp mot denne. En del mikrofoner (supernjure) har sitt minst känsliga område snett bakom mikrofonen. Ställ då en eller två medhörningslådor snett bakom mikrofonen istället.

Det optimala är om varje musiker eller instrumentgrupp kan få en egen monitorwedge (helst med en egen mix) framför sig. På små trånga scener räcker det dock med en till fyra monitorer, även om det är fler än fyra medlemmar i bandet. Precis som med mikrofoner ska man inte använda fler än det behövs för att täcka in önskad yta – fasproblem kan uppstå.

Trummonitorn

Trummisen kan ha en "vanlig" högtalarlåda eller en wedge. Placera den snett framför trummisen så att den varken spelar in i trummikrofonerna eller ut mot publiken, men väl mot trummisens öron. Medhörningsslutsteg och dito högtalare till trummisen kan med fördel vara lite kraftigare för att tåla mycket baskagge och elbas.

Ett sidefill kan öka hörbarheten för alla på scenen

Stort sidefill inringat

Ett stort och kraftfullt sidefill (vit markering) hängandes tillsammans med delar av ljuset. På vänster sida av scenen (ej i bild) hänger en likadan rigg. Monitor-mixerbordet och dess tekniker syns till höger i bild. Längst upp till höger skymtar även foh-högtalarna. (Bilden är från Ulf Lundells utomhuskonsert i Uddevalla 2005.)

Ett bra sätt att öka hörbarheten på scenen är att rigga ett så kallat sidefill. Sidefill är högtalare på var sin sida av scenen som är vända mot musikerna. På stora konserter och festivaler kan sidefillet vara i storlek som ett mindre PA. Lämplig placering är bakom foh-högtalarna. Se till att de kommer upp i öronhöjd eller lite högre.

Sidefillet täcker större delen av scenen, vilket ger god hörbarhet av helheten för alla musikanter.

Från wedgarna kommer det egna instrumentet och eventuellt ett eller ett par instrument till. Sidefillets storlek kan variera från ett par mindre högtalarlådor till en aktivt delad stack, inklusive subbasar, på båda sidor. Sidefillet placeras med fördel bakom, eller i kant med, vänster respektive höger FOH-högtalare. Ett mindre sidefill kanske kan ligga uppe på befintliga FOH-högtalare om höjden är lagom. Sidefillet fixeras lämpligen med spännband.

Även mindre scener kan ha nytta av ett enkelt sidefill för att öka hörbarheten, antingen istället för ett främre monitorsystem eller som ett komplement till det.

Litet sidefill inringat

Ett litet sidefill (vit ring) framför ett antal körmikrofoner.

Så kan boken "Skapa Bra Medhörning" förbättra scenljudet åt dig

Skapa bra medhörning bok-omslag.

Du provläser ett kapitel från boken "Skapa Bra Medhörning". Fortsätt läsa eller beställ boken nu.

Så kopplar du in medhörningshögtalarna till mixerbordet

Medhörningen kopplas in via aux sends på mixerbordet.

Här ser du baksidan på ett mixerbord och dess anslutningar. Orange markering visar var medhörningens utgångar sitter (aux sends). Det här mixerbordet har sex aux sends men bara två används. Aux sends har tele-uttag på det här mixerbordet, så en övergång (gul markering)  till XLR krävs, eftersom den här multikabeln har XLR. Grön markering är master out, det vill säga till foh.

1. Koppla från aux sends ...

Här "plockar du upp" signalerna från aux sends i stageboxen.

2. ... till eventuell multikabel och därefter ut från stageboxens returer vidare ...

Här ser du stageboxen som ska ligga på scenen. Därifrån "plockar du upp signalen via returerna (röda uttag). Här används utgångarna C och D till medhörningen (vit ring) samt A och B till foh (gul ring). Använd signalkabel.

För att se hur du kopplar in aktiva medhörningshögtalare klickar du här.

För att se hur du kopplar in passiva medhörningshögtalare fortsätter du bara neråt.

Så kopplar du in passiva medhörningshögtalare

Slutstegets ingångar

3P. ... till slutstegets ingångar. Sedan ... 

Här ser du slutstegets två ingångar. Det här slutsteget har två kanaler. De kan till exemepel användas till foh left och right eller, som i det här fallet: till två medhörningssystem.

En högtalarutgång på slutsteget.

4P. ... från slutstegets högtalarutgångar, vidare ...

Här ser du en av det här slutstegets två högtalarutgångar. Här kopplar du in högtalarkablar med, i det här fallet, speakon-kontakter.

Högtalaruttag på en passiv medhörningshögtalare.

5P. ... till en (passiv) högtalarens ingångar. 

På bilden ser du en passiv medhörningshögtalare som har två högtalaruttag av spekaon-typ. De är "linkade" (byglade) så det spelar ingen roll vilket uttag du använder.

Om du behöver fler än en (1) medhörningshögtalare på samma system kopplar du från det lediga högtalaruttaget och vidare till nästa medhörningshögtalare. Men när du kopplar ihop passiva medhörningshögtalare behöver du ha koll på impedansen. Mer om det strax.

In- och utgångar på en aktiva medhörningshögtalare.

3A. ..Från aux send (via eventuell multikabel) vidare ... till en aktiv högtalares linje-ingång. 

Här ser du in- och utgångar på en aktiv medhörningshögtalare. Det går inte att ta fel här eftersom ingången är en hona och utgången en hane.

Vill du ansluta fler än en (1) medhörningshögtalare till samma system kopplar du vidare från utgången till nästa högtalares ingång.

Eluttaget på en aktiv högtalare.

4A. ... Glöm inte elen! 

Aktiva högtalare (eg. det inbyggda slutsteget) måste ha el (230 volt) för att fungera.

Här ser du eluttaget och on/off-knappen på baksidan av en aktiv medhörningshögtalare. 

Så kopplar du ihop (passiva) medhörningshögtalare så du får rätt impedans och effekt

När du parallellkopplar och/eller seriekopplar passiva högtalare förändras impedansen (växelströms-motståndet). Impedans mäts i ohm. Om impedansen blir för låg kan slutsteget gå sönder. Om impedansen blir för hög tappar du effekt. Därför måste du hålla koll på impedansen.

De flesta högtalare är på 4 eller 8 ohm men även 6, 12 och 16 ohm förekommer. I ett PA-system bör impedansen ligga mellan 4 till 16 ohm, för varje enskilt kluster av sammankopplade högtalare.

Det är bara när du kopplat ihop passiva högtalare som du behöver tänka på det här. Aktiva högtalare (högtalare med inbyggt slutsteg) berörs inte av det här.

Parallellkoppla passiva högtalare

Med standardkablar blir högtalarna parallellkopplade och då sjunker impedansen enligt formeln 1/Z=1/z+1/z+1/z … o.s.v. ("Z" står för impedansen i ohm.)

En lätt regel att komma ihåg är att om du kopplar ihop (parallellkopplar) två högtalare med samma impedans så halveras den totala impedansen. Två 8 ohms högtalare blir alltså 4 ohm. Fyra högtalare på 8 ohm blir 2 ohm.

Om den totala impedansen blir under 4 ohm belastas slutsteget hårt. Det kan leda till att säkringen går eller att något annat av slutstegets skyddssystem löser ut. I värsta fall kan slutsteget gå sönder.

Parallellkoppling av högtalare minskar impedansen men ökar effekttåligheten.

Parallellkopplade högtalare

Seriekoppla passiva högtalare

Seriekoppling kräver att man tillverkar särskilda kablar för ändamålet (se bild), därför är det bäst att välja lådornas impedans så att det är möjligt att parallellkoppla önskat antal utan att impedansen blir lägre än vad slutsteget klarar av.

Ibland kan du ändå behöva seriekoppla högtalare. Vid seriekoppling ökar impedansen enligt formeln Z=z+z+z … o.s.v.

Seriekoppling av högtalare ökar både impedansen och effekttåligheten.

Ju högre impedans desto lägre effekt får du ut, så av den anledningen är det bra om impedansen inte blir för hög.

Seriekopplade högtalare
Seriekopplad specialkabel

Bilden: Specialkabel för seriekoppling av två högtalare.

Kombinera seriekoppling och parallellkoppling av passiva högtalare

Inland kan du behöva kombinera parallellkoppling och seriekoppling för att hamna rätt i impedans.

De sammankopplade högtalarna bör ha samma impedans, annars spelar de olika starkt.

Bilden visar två par seriekopplade högtalare på 8 ohm vardera. Varje seriekopplat par har impedansen 4 ohm. De seriekopplade paren parallellkopplas och den slutliga impedansen landar då på 8 ohm.

Parallellkoppling och seriekoppling av högtalare

Så placerar du mikrofonerna så du minimerar risken för rundgång

Närmickning

Närmickning minskar rundgångsrisken och ökar separationen mellan instrumenten. Väl separerade instrument är lättare att påverka individuellt i mixerbordet än om en mikrofon tar upp mycket ljud från andra instrument (så kallat slask eller läckage). Ju ljudstarkare musik desto viktigare med närmickning.

Genom att placera mikrofonen nära den aktuella ljudkällan behövs inte så mycket gain. Mikrofonen blir mindre känslig. Då tar den inte upp lika mycket ljud från andra instrument, medhörnings- och front of house-högtalarna. Ljudet blir tydligare och risken för rundgång minskar.

För sångare är det viktigt att sjunga nära mikrofonen för att minimera risken för rundgång och för att höra sig själv bättre.

Även för andra instrument är det förstås viktigt hur mikrofonerna är placerade. En bra placering är förstås till gagn för både publikljudet och medhörningsljudet. Nästa steg blir att fixa allt du kan innan soundcheck.

Närmickning av en gitarrförstärkare

Närmickning: placera mikrofonen 0-30 cm från ljudkällan.

"Närmickning minskar rundgångsrisken och ökar separationen mellan instrumenten."

Så kan boken "Skapa Bra Medhörning" förbättra scenljudet åt dig

Skapa bra medhörning bok-omslag.

Du provläser ett kapitel från boken "Skapa Bra Medhörning". Fortsätt läsa eller beställ boken nu.

  • Bra sammansatt.

    Ibland när jag mixar live med gamla mixerbord, vilket är sällan numera glömmer jag av vissa detaljer.

  • >