Planera för bra medhörning – Traditionell eller in-ear monitor?

Här nedanför kan du provläsa utkastet till ett av kapitlen i min kommande e-bok: "Skapa Bra Medhörning"

E-bokens hela innehållsförteckning hittar du genom att klicka här.

Vad är din plan för medhörningen?

Nu vet du vad medhörning är och varför den behövs. En bra planering för medhörningen är viktig. Du minskar stressen på speldagen genom att ta reda på fakta och göra val i förväg. Minskad stress ger bättre välmående, trevligare stämning och därmed kommer ni med stor sannolikhet göra bättre ifrån er, både under soundchecken och under spelningen.

  • Ta reda på fakta om spelningen, lokalen och PA-anläggningen.
  • Utifrån det gör du ett realistiskt tidsschema med luft i.
  • Bestäm (eller ta reda på) vem som ska sköta ljudet och varifrån.
  • Om valet er ert: välj traditionell medhörning eller in-ear monitor (IEM).
  • Planera och bestäm hur många medhörningssystem ni behöver.
  • Om ni har valt traditionell medhörning: planera och bestäm och hur många medhörningshögtalare ni behöver och var de ska placeras.

Nedanstående utgår från att du är en ensam musikant eller spelar i ett band. Du som frilansar som ljudtekniker kan modifiera texten och listorna så de passar ditt uppdrag samt titta på den fjärde listan. Den är specifikt för dig som ljudtekniker.

Planeringen gäller inte bara medhörningen. Allt hänger ihop, så ditt planeringsarbetet omfattar både medhörning, front of house samt allt om de medverkande och spelningen.

För det mesta får du själv ta reda på de uppgifter du behöver. Det är sällan någon ringer och berättar allt du behöver veta men en ambitiös arrangör/uppdragsgivare tar reda på de uppgifter du frågar om. I många fall kan det ändå vara bra att ta direktkontakt med de berörda, så att risken för missförstånd minskar. Se till att få kontaktuppgifter till alla nyckelpersoner, så att du lätt kan nå dem.

Nyckelpersoner kan vara

  • arrangören / uppdragsgivaren / producenten
  • lokalansvarig och/eller vaktmästare (Den sistnämnda är ofta en av de viktigaste personerna att etablera en bra relation med)
  • ljudtekniker och ljustekniker (om huset har egna)
"En bra planering är A och O." "Börja med att reda på fakta."

Börja med att ta reda på fakta om spelningen, som du inte redan vet

  • Tider för "get in" (när ni tidigast kan komma in i lokalen), soundcheck och spelning samt "get out" (när ni senast ska var ute från lokalen?
  • Hur länge förväntas ni spela? Extranummer?
  • Är det fler som ska uppträda?

Ta reda på fakta om lokalen

  • Var ligger lokalen?
  • Vem öppnar för er?
  • Var kan ni lasta in? Finns lastbrygga? Bredden på dörrar ni måste igenom? Trappor? Hiss och dess storlek? (Hur bred är den bredaste utrustningen?)
  • Säkerställ så att ni kan komma in i lokalen i tid för att hinna rigga och soundchecka i lugn och ro. 
  • Hur ser lokalen ut? Storlek och typ. Finns det en ritning? Kan du åka och titta på den? Hur stor publik går det att ta in / beräknas komma? 

Ta reda på fakta om PA-anläggningen

  • Ska ni ta med er egen PA-anläggning eller finns det på plats? Vad finns i så fall? Be att få en lista om det går. Det bästa är om du även kan åka och titta på både lokalen och PA-anläggningen.
  • Om det finns PA på plats, är det riggat och klart? Om inte, är det ni som ska göra det eller finns det en ljudtekniker på plats som gör det?

Om du är ljudtekniker behöver du dessutom veta:

  • Vilka medverkar? Hur många olika grupper?  Be att få ett program, om det finns.
  • Vad är det för typ av arrangemang? Är det en rockkonsert, festival, musikal eller ska det bara spelas förinspelad musik för en dansgrupp?
  • Hur många föreställningar gäller det?
  • Hur lång är varje föreställning?
  • Vilka instrument används?
  • Önskemål från artisterna? Finns det en *"rider"?

* En rider är bandets skriftliga önskemål om utrustningen (mer eller mindre detaljerat) och allting annat som rör arrangemanget. (Ju större artist desto mer tenderar ridern att bli en kravspecifikation.) Det kan gälla allt från antal handdukar till äppelblomshonung från Himalaya eller en back Coca-cola i logen. Det är normalt arrangörens uppgift att godkänna, avslå eller förhandla om ridern.

Det optimala/nödvändiga för lite större arrangemang är (minst) ett möte med samtliga nyckelpersoner. Då är det lätt att stämma av och alla får veta samma saker samtidigt. Sträva efter att vara så tydlig som möjligt. Man kan aldrig vara för tydlig. Alla tänker på sitt sätt.

Utifrån de fakta du fått fram gör du ett tidsschema

Försök att göra ett realistiskt tidsschema inklusive tid för pauser, matintag och oförutsedda händelser. Ni ska kunna jobba i lugn och ro utan stress, åtminstone på planeringsstadiet. Att göra ett (för) tajt schema försämrar det allmänna välmåendet för er, samt medhörningens, soundchecken och spelningens kvalité. Vid behov: prata med arrangören och förhandla fram mer tid i lokalen före spelningen.

"Själva konserten brukar ta minst tid i anspråk."

Exempel på ett tidsschema för en konsert med ett rockband på fem personer som har eget PA med sig, en beräknad publik på 500 personer och cirka sju mil till spelplatsen:

  • 12:00-14:00 Lastning och transport
  • 14:00-15:00  lasta in och börja rigga
  • 15:00-15:30 rast med matintag
  • 15:30-17:45 forts. riggning
  • 17:45-18:00 rast
  • 18:00-19:00 soundcheck
  • 19:00-20:30 rast med matintag
  • 20:30 samling
  • 21:00-23:45 konsert
  • 23:45 -0:00 rast
  • 0:00-1:00 rigga ner
  • 1:00-3:00 lastning och transport

Summa 15 timmar med raster...

För att kunna välja och dimensionera ljudutrustning behöver du ta reda på fler uppgifter om lokalen och de medverkande.

Mer om Lokalen

Om möjlighet finns bör du åka till lokalen några dagar före spelningen, för att rekognoscera. Det är också till stor hjälp om du kan få en ritning eller skiss över lokalen. Då får du de flesta mått du behöver för att veta hur stor effekt och hur många högtalare som behövs.

"Om möjligt - åk till lokalen och reka i förväg."

För lokaler som är avsedda för musik och teater etcetera finns ofta specifikationer för lokalen, en sådan handling är guld värd. Där brukar stå det mesta du behöver veta. De går oftast att hitta på nätet.

Om du inte kan åka och titta på lokalen i förväg och om du inte får tag i dokumentation (eller om den inte säger allt), ta kontakt med uppdragsgivaren eller den lokalansvarige och be om följande uppgifter:

  • Vad är längden, bredden och takhöjden på spellokalen respektive scenen? På köpet får du ytan (L×B) och volymen (Y×H) som är viktiga att veta för hur mycket slutstegseffekt du behöver men också för att beräkna hur många högtalare som behövs för att täcka in lokalen.
  • Hur många personer får vistas i lokalen samtidigt (enligt brandmyndigheten)? Om det är för sittande publik – hur många sittplatser finns det?
  • Finns det trefasuttag? Hur många och var sitter de? Vad är det för storlek på dem? Vad är det för typ av uttag (äldre eller nyare modell)?
  • Finns det rå att hänga i? Hur mycket håller de för? Är de höj/sänkbara? Om inte, finns det en stege som räcker? Behöver du ta med taljor?
  • Vad är det för material på golv, väggar och i tak (i spellokalen respektive scenen)? Hur lång är efterklangstiden i lokalen? Hur hög är absorptionsfaktorn? Är scengolvet stumt eller finns det tendens till resonans?

Lokalens storlek avgör också till viss del hur många mikrofoner och medhörningssystem som behövs. I små lokaler är det sällan nödvändigt att micka upp lika mycket som i större lokaler och på en liten scen behövs inte lika många monitorhögtalare som på en större scen, och så vidare.

Allt ovanstående behöver du veta för att dimensionera ditt PA och för att göra riggningen så smidig som möjligt. Som du märker är det en hel del.

Kolla extra noga så att du verkligen kan komma in i tid. Flera gånger har jag varit med om att arrangören bara bokar in någon timme innan konserten börjar. Var alltså övertydlig till arrangören om klockslag för get in och get out. Dubbelkolla ändå med den som ska öppna och stänga.

Ljudteknikern behöver veta mer om musikanterna

För att bestämma hur många och vilken sorts mikrofoner (och lineboxar) som krävs behöver du veta vilken sättning bandet/banden/orkestern har. Sättningen tillsammans med lokalens storlek avgör antalet mikrofoner och lineboxar. När du vet antalet, vet du också hur många kanaler du behöver på mixerbordet.

Du behöver känna till alla instrument de kommer att använda på scenen. Det är viktigt att du försöker att ta reda på alla detaljer på detta stadium för att slippa obehagliga överraskningar under soundcheck. Nöj dig inte med svaret: ”Vi behöver en mick till sång och en till gitarr”. Det är du som är ljudteknikern och avgör vad som behöver mickas eller inte. Ordet gitarr är dessutom för luddigt: är det en elgitarr, akustisk stålsträngad eller nylonsträngad? Om det är en akustisk, har den inbyggd mick? Kan gitarristen tänka sig att använda en mick på stativ istället? (Som oftast låter bättre men begränsar rörligheten) Var skeptiskt mot bandets egna mickar som ”låter jättebra!”. Det kan vara så men det kan också ge dig problem senare. Ta reda på vad det är för något och försök avgöra hur mycket koll bandet har. (Det brukar märkas när man har pratat en stund.) Följande frågor hjälper till att klargöra det mesta:

  • Vad spelar ni för musik?
  • Hur många är ni?
  • Vem spelar/sjunger vad? (Då kan man få svaret: ”Anki spelar blockflöjt och sjunger, Pelle spelar trumma och Marcus spelar kontrabas”. Det blir tydligt och så får man veta vad de heter.)
  • Hur brukar ni stå/sitta på scenen? Ni kanske har en scenskiss (stageplot) att faxa över?
  • Tar ni med egen backline? (Då kan man få svaret: ”Ja, Pelle har en egen trumma med sig och Anki har sin favoritsångmik men Marcus skulle behöva en liten basförstärkare som medhörning, går det att ordna?” eller ”Nej, det är sagt att arrangören ska stå för all backline, vi tar bara med våra egna instrument.”)

Bestäm/meddela tid för soundcheck. Tänk på, om de har egen backline behöver den komma dit långt före soundcheck. Bestäm en tid för det också och kom överens om vem som riggar backline.

Med alla uppgifter du har fått om arrangemanget, lokalen och de medverkande kan du planera vas som behövas för att skapa både bra scenljud och publikljud.

Vem ska sköta ljudet och varifrån?

Fortsättningsvis utgår jag från att du själv väljer, riggar PA-anläggningen, samt soundcheckar och sköter ljudet under konserten.

Beroende på från vilken plats medhörningen och front of house (foh) ska skötas uppstår olika för- och nackdelar. Det finns tre varianter. Medhörningen kan skötas

  1. från scenen när musikanterna sköter både medhörning och publikljud själva.
  2. från en plats ute i lokalen med en ljudtekniker (egen eller husets) sköter både medhörning och publikljud därifrån.
  3. från scenen och foh från en plats ute i lokalen. Det kräver två ljudtekniker: en ljudtekniker sköter publikljudet, en annan ljudtekniker sköter medhörningen från ett separat mixerbord på scenen.

1. Bandet sköter både medhörningen och foh från scenen. Fördelarna är minimalt med utrustning och inget behov av en extra person som sköter ljudet under spelningen. En annan fördel är att bandet hör hur det låter på scenen. Nackdelarna är att bandet däremot inte hör hur det låter ute i lokalen och att det är svårt att justera något under tiden man spelar.

2. En ljudtekniker sköter både medhörningen och foh från en plats ute i lokalen. Fördelen är att musikerna kan koncentrera sig på att spela medan ljudteknikern sköter ljudet. Ljudteknikern hör hur det låter ute i lokalen och kan finjustera ljudet under tiden bandet spelar. Det behöver inte nödvändigtvis betyda så mycket mer utrustning än om bandet sköter ljudet från scenen. Nackdelen är att ljudteknikern inte hör hur det låter på scenen. Därför är det viktigt att etablera ett bra ljud på scenen innan spelningen och ha någon form av kommunikation mellan bandet och ljudteknikern under spelningen.

3. En ljudtekniker sköter medhörningen och en annan ljudtekniker sköter foh. En ljudtekniker sköter foh från en plats ute i lokalen och en annan ljudtekniker sköter medhörningen från ett eget mixerbord på scenen. Den optimala lösningen för att skapa bra ljud för både publik och musikanter. Det är både lättare och blir bättre att mixa medhörning från scenen, och foh från en plats ute i lokalen, eftersom man hör vad man gör.

Rent tekniskt så behöver mikrofonsignalerna i så fall delas upp i en splitter på scenen och gå till var sitt mixerbord: ett på scenen och ett ute i lokalen. På grund av ökade kostnader för mer utrustning och fler ljudtekniker förekommer det mest på större konserter och festivaler. En annan nackdel är att riggtiden blir längre.

Ett så kallat monitormixerbord skiljer sig inte så mycket från ett mixerbord som är avsett för foh. Monitorbordet har framförallt fler tappningar (ofta 8–16 st.) och speciella lyssningsfunktioner. Ibland saknar det reglar (har bara tappningar i form av ”rattar”). En del mixerbord har både foh- och monitor-faciliteter. I princip går det bra att använda ett ”vanligt” mixerbord som monitormixerbord om det bara finns tappningar så det räcker. Digitala mixerbord går oftast att konfigurera till vilket som.


Traditionell medhörning eller in-ear monitor (IEM)?

In-ear monitor system Shure PSM300

Bilden: Ett IEM-system bestående av sändare, mottagare och i-örat-hörlurar (in-ear). Det här är Shure PSM 300.

In-ear monitor (IEM)

I förra inlägget berörde jag in-ear monitor (IEM) lite kort. Nu ska vi fördjupa oss lite så att ni kan välja vad som passar er bäst. Men först en kort repetition:

"IEM är alltså förkortning för in-ear monitor. Det är medhörning via hörlurar i öronen. Om alla musikanter har IEM, eliminerar det behovet av medhörningshögtalare. IEM finns som både sladdburna och som trådlösa system. De trådlösa systemen är vanligast och består av sändare, mottagare och i-örat-hörlurar."

In-ear finns både i mono (en hörselsnäcka) och i stereo (två hörselsnäckor).

Sändaren placeras ofta vid mixplats och ansluts till mixerbordets tappningar (aux sends) precis som traditionella medhörningssystem. Mottagaren är en lite dosa som du bär med dig (så kallat bodypack eller beltpack). Mottagaren drivs av batterier. Öronsnäckorna ansluts till dosan. Öronsnäckor kan vara formgjutna eller universal. De formgjutna sluter mer tätt, sitter bättre på plats och ger därför också mindre skillnader i basåtergivningen. Och så är de dyrare förstås. Precis som för trådlösa mikrofoner kräver trådlösa IEM-system en del kunskap om hur du säkerställer god mottagning.

Mycket kortfattat kan vi konstatera att sändare och mottagare bör ha fri sikt mellan sig. Avståndet mellan dem bör ligga från fyra till max trettio meter. Låt inte antennerna nudda huden, det försämrar mottagningen. Om du använder fler än ett system så bör de vara av samma märke och modell. Använd tillverkarens frekvensplan för att undvika interferensproblem.

Tillstånd och frekvenser

Trådlöst in-ear samt trådlösa mikrofoner klassas som tillståndspliktiga radiosändare. För alla typer av radiosändare söker du tillstånd hos Post och telestyrelsen (www.pts.se). Hittills är det väldigt få som brukar söka tillstånd för trådlösa mikrofoner och IEM men sedan den radiotrafiken har ökat enormt i samband med digitaliseringen och internets tillväxt har en uppstramning skett från PTS sida.

Många äldre system sänder på frekvenser som används till annat idag och därmed är förbjudna för IEM och trådlösa mikrofoner. På Teracoms hemsida (https://teracom.se) hittar du information om vilka frekvensområden som är tillåtna. Det här är något att tänka på när du hyr, köper nytt eller använder dina gamla system. På en del äldre system går det att byta frekvens till ett tillåtet område, medan andra kräver att man byter ut mer innanmäte än vad ett nytt kostar.

Så är det att få medhörning via in-ear

Det är annorlunda att få medhörning via in-ear jämfört med traditionell medhörning. En del musikanter och sångare älskar det medan andra klagar på att de känner sig isolerade från verkligheten. In-ear kräver ofta en viss tillvänjningstid. In-ear dämpar utifrån kommande ljud så därför riggas ofta publikmickar som läggs ut i medhörningen. Vid mindre konserter kanske inte allt är uppmickat och det som inte är uppmickat kan förstås inte läggas ut i medhörningen. Många saknar också den fysiska upplevelsen av ljudet från en högtalare som flyttar mycket luft kan ge.

En shaker.

En shaker.

Shakers

Shakers (kallas även buttkicks) är till för att kompensera för den känsla av avskärmning som många upplever med in-ear.

 Shakers fästs under scenen och/eller under stolar.

En lämplig mix skickas in i shakern och den producerar vibrationer som gör att man får en fysisk upplevelse av musiken.

Trådbunden in-ear är ett alternativ till trådlös in-ear

Det finns även trådbundna in-ear-system, det vill säga system med som kräver kabel. De blir billigare men rörligheten på scen minskar förstås. För de musikanter som är stationära (till exempel trummisen) spelat det ju ingen roll. Både de trådlösa och trådbundna systemen kan användas med andra hörlurar än in-ear, till exempel hörlurar över öronen (on-ear).

Trådlös eller trådbunden in-ear avgörs alltså av vilken rörlighet artisten behöver och av budgeten. Trådlöst är dyrare.

Fördelar med in-ear

  • Det ger tydlig och bra medhörning för musikanterna.
  • Det är lättare att skapa ett bättre publikljud eftersom volymen på scenen kan hållas nere och att det inte finns några medhörningshögtalare som ”slaskar” ut till publiken.
  • Rundgångsrisken minskar, det finns ju inga medhörningshögtalare på scenen som kan skapa rundgång i medhörningssystemen.
  • Minskad volym på scenen reducerar risken för hörselskador hos musikanterna.
  • Det går att röra sig fritt på scenen och ändå ha samma medhörning.
  • Det blir mindre utrustning på scenen och i transportfordon.
  • Mindre tung utrustning sparar ryggen.

Nackdelar med in-ear

  • Många musikanter saknar det fysiska ljudtrycket som traditionella högtalare ger och man kan känna sig avstängd från yttervärlden. Något som till viss del kan kompenseras med så kallade shakers och genom att mixa in publiken i medhörningen.
  • Alla behöver ett eget system (inte nödvändigtvis en egen mix, även om det också är önskvärt). Om det är många på scenen blir det kostsamt. Med traditionell medhörning kan en högtalare betjäna flera musiker. Det går förstås att kombinera in-ear och traditionell monitor men då försvinner en del av idén och fördelarna med in-ear.
  • Prisläget är högt, speciellt för de trådlösa systemen.
  • Du behöver söka och få tillstånd från Post & telestyrelsen

Traditionell medhörning

högtalare för medhörning, monitor

Med monitorer

Med traditionell medhörning menar jag medhörning via högtalare på scenen. För- och nackdelar med det kan sägas var det omvända jämfört med in-ear ovan, utom första punkten om att in-ear ger tydlig och bra medhörning. Rätt utfört kan traditionell medhörning också göra det bra.

Via front of house

På små scener, med få musikanter och liten budget så kan medhörning i stället ske via front-of-house-högtalarna som då placeras längs bak på scenen.

Bild: Produktbild på Bose L1

Bildtext: Bose L1 är ett ljudsystem avsett att fungera som både medhörning och publikljud, i stället för det traditionella PA-systemet.

Via ett ljudsystem som både är medhörning och front of house

En variant på det sistnämnda är medhörning via ett ljudsystem avsett att fungera som både medhörning och publikljud, i stället för det traditionella PA-systemet. Det är framför allt Bose som har utvecklat det här lite udda och nytänkande konceptet.

Medhörningssystem och medhörningshögtalare - Hur många behövs?

Medhörningssystem och medhörningshögtalare - vad är skillnaden?

Med ett medhörningssystem menas kedjan av aux sends - equalizer - slutsteg - medhörningshögtalare (alternativt in-ear). Varje enskilt system är kapabelt till att ge en egen mix oberoende av de andra.

Till varje system går det att ansluta en eller flera medhörningshögtalare (eller in-ear). Ett enskilt system ger förstås samma mix oavsett om det är en eller flera medhörningshögtalare inkopplade på det systemet.

Fördelen med flera medhörningssystem är alltså att du kan ha en unik mix för varje system. Då kan du skräddarsy mixarna för dem som systemet betjänar.

Två medhörningssystem.

Bilden: Två pre aux sends matar en (2-kanalig) grafisk eq och ett (2-kanaligt) slutsteg. Slutsteget driver sedan två högtalare på varje kanal. Resultatet blir två separata medhörningssystem med två högtalare till varje system.

Det normala är man använder sig av pre aux sends, det vill säga tappningar före regel. Då påverkas inte volymen i medhörningen om du ändrar volymen för publiken. För varje medhörningssystem krävs en rad av aux sends.

Så många medhörningssystem behöver du

Hur många medhörningssystem du behöver eller kan använda är avhängigt bandets storlek, scenens storlek, hur många medhörningsslutsteg och högtalare du har råd med och antal aux sends på mixerbordet.

Medhörningen för en (1 st.) trubadur eller de allra minsta banden i trånga lokaler får ske genom front of house-högtalarna. Finns det plats och möjlighet kan ett (1 st.) medhörningssystem ge dig bättre ljud, både på scenen och för publiken. För den lilla scenen räcker det dock ofta med ett eller två system. På lite större scener är det optimala om varje musiker kan få sin egen personliga mix.

Antal medhörningssystem och antal medhörningshögtalare beror på

  • scenens storlek. På en liten scen kanske det räcker med 1–2 system. På större scener behövs system till varje musiker eller grupp av musiker plus eventuellt sidefill.
  • antalet musikanter. Fler musiker brukar betyda fler monitorsystem. Det hänger förstås samman med scenens storlek också. Två, tre musiker som måste stå nära varandra på en trång scen kan klara sig med ett gemensamt system. Finns det utrymme och ekonomi kan det vara bra om de får var sitt system. Handlar det om väldigt många musiker är det orimligt att alla får sitt eget system. Mer än 8–12 tappningar är ovanligt på stora FOH-mixerbord och mer än 12–16 tappningar är ovanligt på stora monitorbord.
  • vilka instrument som spelas. En klaviaturspelare som spelar på elektroniska klaviaturer måste ha en egen monitorhögtalare och allra helst ett eget system, för att andra musiker ska slippa för mycket klaviatur i sina monitorer. Detta gäller förstås även andra instrument som enbart lajnas. Trummisen och sångare behöver nästan alltid egna monitorer.
  • mixerbordets tappningar. Har du redan ett bestämt mixerbord sätter antalet pre aux send gränsen för hur många olika system du kan ha. Det går kanske att ”trolla fram” några till genom att utnyttja post aux sendar, eventuella subgrupper och matrixer.
  • ekonomin. Varje extra system kräver en equaliser och mer slutsteg. I ett passivt delat system kan varje stereoslutsteg användas till två monosystem (monitor är nästan alltid i mono, utom möjligen sidefill). I ett aktivt går ena halvan åt till de låga frekvenserna och den andra till de höga frekvenserna. Varje aktivt delat system kräver således ett extra slutsteg. Många system kan dessutom kräva ett dyrare mixerbord med fler tappningar och en multikabel med fler returer. Vill man spara in på antalet system får man tänka ut vilka som kan klara sig med samma mix. Det är ju möjligt att koppla på fler högtalare på befintliga system. Glöm inte hålla koll på impedansen när du linkar högtalare. Mer om det längre fram.
  • lokalens storlek
  • Tillgång till utrustning
  • bandets önskemål
  • bandets storlek.

Exempel på olika lösningar för medhörningen

Monitorlösningarna kan delas in i olika steg från enklast möjliga mot allt mer avancerade lösningar.

  • Inget monitorsystem alls eller medhörning via front of house-högtalarna som då placeras längst bak på scenen.
  • Ett system för alla, med en till tre högtalare på strategiska ställen på scenen.
  • Två system delas oftast upp i frontmonitor (med en eller flera högtalare) och trummonitor (bak).
  • Tre system. Front- och trummonitor kompletterat med ett tredje system för t.ex. en klaviaturspelare.
  • Fyra system börjar närma sig gränsen för vad som är vettigt att köra från FOH-mixerbordet. Fjärde systemet kan rikta sig med en egen mix till en gitarrist eller basist. Är det många musiker i bandet kan system fyra bli ett sidefill på varje sida av scenen som täcker en större yta av scenen.
  • Monitorbord med fem till sexton system. Strävan mot en eget system för varje musiker.

Nästa steg är riggningen. "Rigga rätt så blir resten lätt!"

Vad tycker du om innehållet ovan? Är det något du inte förstår, något du saknar eller har andra synpunkter på, får du gärna skriva det i kommentarerna nedan. Tack för att du hjälper till att förbättra texten! 🙂

  • Bra text. Två kommentarer.
    Saknar det kanske viktigaste argumentet för in ear monitor. Det blir bättre kvalitet på det som kommer till mixerbordet – musikerna spelar bättre. En sologitarrist hör alltid vad han spelar. Men något som ska vara svagt i helheten, exempelvis en körstämma eller en bakgrundsorgel, blir svårt om musikern inte hör vad den gör. Det blir surt/fel eller byte till ett skarpare ljud bara för att höra sig själv. Med I.E.M fungerar det att spela lågmält och med känsla.

    Sist i stycket ”Så är det att få medhörning via in-ear” blev det språkfel i sista meningen. ”Många saknar också den fysiska upplevelsen av ljudet från en högtalare som flyttar mycket luft kan ge.”

  • >