Rigga PA-anläggningen rätt

Bilden ovan: Notera den farliga upphängningen av högtalarna i taket. De hänger i rep. Läs mer under "Hur riggar man ljudanläggningen säkert?"

OBS! Denna sida är under konstruktion. Du kan läsa den redan nu men texten är inte klar, den är oredigerad, bilder saknas och layouten är inte heller klar. Den beräknas vara klar onsdag 2 april. Tack för ditt tålamod!

Rigga PA-ljud - vad innebär det?

Att rigga PA-anläggningen inför en spelning innebär att

  1. ställa all ljudutrustning på rätt plats. Det är bra om du eller någon annan har gjort en scenskiss eller riggritning i förväg. Har du ingen sådan bör du i alla fall ha tänkt igenom var allting ska placeras så att du slipper tidsödande extra förflyttning av tung ljudutrustning.
  2. dra kabel och koppla ihop all ljudutrustning, så den fungerar som du har tänkt dig Det är bra om du har gjort ett kanalschema och ett blockschema innan riggningen.

Om du inte har varit i lokalen och rekognoscerat i förväg ska du börja med att lokalisera det utlovade eluttaget. Utan ström – ingen spelning. Mer om el till PA-system här

Se ut en bra mixplats och kontrollera att det verkar gå att rigga så som du har planerat.

Hur lång tid tar det att rigga ett PA-system?

Riggningen kan ta allt ifrån ett par timmar till flera dagar, beroende på hur mycket utrustning som behöver användas. Den färdiga riggen ska vara säker, ändamålsenlig och estetisk tilltalande.

Hur riggar man ljud-anläggningen säkert?

Det är viktigt att all utrustning blir ordentligt säkrad så att den inte kan ramla ner eller välta. Gör under inga omständigheter avkall på säkerheten! Större delen av utrustningen är tung och att få något över sig kan resultera i svåra skador eller dödsfall. Även mindre saker som faller ner uppifrån kan bli dödliga projektiler. Det får helt enkelt inte hända att något välter eller ramlar ner.

  • Använd spännband för utrustning som staplas och fixera om nödvändigt i golv eller vägg.
  • För utrustning som ska hängas i rå eller tross eller hissas upp på annat sätt måste klassad kätting och schackel användas. Använd inte rep. Vid en brand ramlar det ner. (Bilden längst upp visar en konsertlokal där högtalarna faktiskt hänger i rep!)
  • Stå aldrig under utrustning som hissas upp eller som ännu inte är helt säkrad.
  • Äventyra heller inte din egen säkerhet om du klänger och klättrar. Använd alltid säkerhetslina med två fästen. Lossa aldrig det ena fästet förrän du har satt fast det andra.
  • För avancerade flygningar, anlita en firma som är specialiserade på den typen av riggning.
  • Kablar får aldrig bli till snubbeltrådar. Mer om kabeldragning

Hur ska man placera PA-utrustning och backline?

Det är av största vikt att utrustningen placeras på ett genomtänkt sätt – det är halva svaret på hur du skapar bra ljud. Själv undviker jag jobb där jag inte får rigga själv eller lägga mig i hur det ska riggas. Att bestämma hur det ska riggas är en av de viktigaste göromålen för att skapa bra liveljud. I stora drag kan man säga att det går ut på följande:

  • Placera utrustningen så att de flesta i publiken hör så bra som möjligt.
  • Placera dig själv och mixplatsen så att du hör samma sak som publiken.
  • Placera utrustningen så att risken för rundgång, läckage och behov av starkt scenljud minskar.
  • Placera utrustningen så att varje musiker hör sig själv och de andra, så bra och balanserat som möjligt.
  • Placera utrustningen så att publiken störs så lite som möjligt av monitorljudet.
  • I vissa fall placeras utrustningen speciellt med tanke på att intilliggande verksamhet ska störas så lite som möjligt.

Mixerbordet

Mixerbordet bör stå där ljudteknikern hör samma sak som större delen av publiken gör.

Mixerbordets optimala placering anses vara minst lika långt från högtalarna som det är mellan dem och max två gånger det avståndet. Det bör stå max ca 30 m från scenen, för att inte fördröjningen ska påverka timingen allt för mycket. Det måste stå framför den kritiska distansen (se kapitel 25 om akustik) för att tydligheten inte ska gå förlorad för den som mixar. I breddled bör det stå mitt emellan högtalarna.

Undvik att stå under balkonger eller utskjutande tak eftersom ljudet där skiljer sig till stor del från det i övriga lokalen. En placering mot bakväggen är vanlig men ger en förstärkning av basregistret vilket gör att man lätt mixar för lite bas för dem ute i lokalen.

Vid mixerbordet placeras också masterequalizrar, processorer och cd-spelare m.m., för att lätt kunna sköta dessa från mixplats.

Slutsteg

Slutstegen placeras vanligen nära FOH-högtalarna för att slippa använda för långa högtalarkablar med effekt- och diskantförluster som följd. De placeras ofta bakom eller under scenen. De kan också placeras bakom FOH-högtalarna.

Slutstegen bör stå så att de inbyggda fläktarna inte stör publiken längst fram och så att fläktljudet inte går in i mikrofonerna. Man bör ha i åtanke att blinket från eventuella mätare på slutstegen kan vara imponerande, eller störande, att se på för publiken. Välj placering efter typ av arrangemang.

Man bör också tänka på att ha signalkablar som räcker från stageboxen till slutstegen eller se till att de hamnar på lämpligt avstånd från varandra.

Aktiva delningsfilter sitter för det mesta i samma rack som slutstegen.

Stagebox

Stageboxen placeras ofta bredvid trummorna eftersom de för det mesta är centralt placerade och vanligen har mest mikrofoner på samma plats. På större scener kan det vara praktiskt med en eller flera mindre stageboxar eller piskor som dras från stora stageboxen till strategiska plaster på scenen. Alternativt kan man använda en eller flera mindre multikablar ända uppifrån mixerbordet.

FOH-högtalare

18.9.1. (Vilket område ska ha bra ljud)

Placeringen av foh-högtalarna bör ägnas särskild omsorg. Högtalarna behöver placeras så att de med så jämn frekvensgång som möjligt täcker den yta där lejonparten av publiken kommer att befinna sig.

Varje högtalare sprider sitt bästa ljud inom ett visst område. Utanför högtalarens spridningsområde är frekvensgången påtagligt sämre. Tillverkaren anger högtalarens horisontella och vertikala spridningsvinklar. Inom det uppkomna spridningsområdet ska alla frekvenser återges med högst –6 dB avvikelse jämfört med rakt framför högtalaren (on axis).

Utgångspunkten är att alla i publiken ska höra lika bra oavsett var de befinner sig i lokalen. För att åstadkomma det måste högtalarnas spridningsområde täcka in hela den aktuella ytan. Hur många högtalare behövs för att hela publiken ska befinna sig inom någon högtalares spridningsområde? Med en ritning eller skiss över lokalen, kan man rita in högtalarnas spridningsvinklar. Då är det lätt att se hur många högtalare som går åt och vilket område de täcker. Genom att experimentera lite, går det att få fram den optimala placeringen och riktningen för högtalarna. Se även till att högtalarna inte sprider ljudet i oönskade eller onödiga riktningar. Den mer praktiskt orienterade ljudteknikern kan i en enkel lokal lätt göra sig en bild i huvudet över hur det ska se ut.

Två högtalare bredvid varandra täcker ett bredare område än en ensam. En högtalare ovanpå en annan täcker ett längre område än en ensam högtalare. I stora och komplicerade lokaler kan fler högtalarsystem (än FOH vänster/höger) behövas för att täcka in alla ytor. (Se: ”Når vänster/höger FOH-högtalare hela publiken?” på sidan 214.)

Frekvenser under ca 200 Hz är rundstrålande. I princip räcker det med en enda subbas för att sprida basfrekvenser i hela lokalen. Antalet subbasar bestäms istället av hur mycket effekt som behövs i basregistret.

Det är viktigt att högtalarnas spridningsområden inte överlappar varandra för mycket. Låt aldrig två högtalare göra samma jobb. Det leder till ökande fasproblem – kamfiltereffekten. Precis som för mikrofoner ska man inte använda fler än vad som behövs för att täcka in det önskade området.

Självklart får de inte heller ha för lite överlapp. Det resulterar i sviktande frekvensgång i området mellan högtalarnas optimala spridningsområden.

18.9.2.För att minimera risken för rundgång bör högtalarna placeras framför de främsta mikrofonerna. Om scengolvet är resonant bör högtalarna inte stå på scenen, utan framför scenen.

Med högtalarna bakom mikrofonerna ökar risken för rundgång väsentligt och ljudet blir ”grötigare” eftersom allt går in en gång till och förstärks. I små applikationer, när monitorsystem saknas och låg förstärkning räcker, kan det till nöds fungera.

Om högtalarna placeras på scenen kommer vibrationer från högtalarna att fortplanta sig i scengolvet och upp i mikrofonstativ och mikrofoner. Det gäller speciellt om scengolvet är byggt av trä med tomrum under. Scenen fungerar då som en resonanslåda, som på en akustisk gitarr. Det resulterar i ökad rundgångskänslighet i de låga frekvenserna. Stampa i scengolvet och du hör om det är ett ”problemgolv” eller om det är stumt.

18.9.3.Om högtalarna placeras på golvet, placera bashögtalarna längst ner, mellanregisterhögtalare i öronhöjd och diskanthögtalare strax ovanför publikens huvuden. (Se även kapitel 12 om högtalare.)

Bashögtalare kan stå närmast golvet, basen sprider sig ändå i hela rummet och förstärks dessutom av närheten till stora plana ytor som golv och väggar. Utnyttja detta till att spara slutstegeffekt. Men se upp! Det kan bli för mycket av det goda.

Genom att placera mellanregistret i öronhöjd behöver man inte spela så starkt för att folk ska höra. Det sparar slutstegeffekt och ger för det mesta ett behagligare ljud. De akustiska problem som finns i en lokal blir mer framträdande ju starkare man spelar.

Diskanten absorberas lätt av minsta lilla tygbit. För att nå alla med bra diskant bör den ha fritt fält ända till bakersta plats.

18.9.4.FOH-högtalare vid scenen (toppar, subbasar, centerkluster och frontfill) bör befinna sig på samma vertikalplan för att undvika fasproblem.

Låt inga högtalare stå längre fram eller längre bak än övriga. Tidsförskjutningen skapar stora svackor i frekvensgången. Ibland kan det dock behövas högtalare ute i lokalen för att täcka alla ytor (se sidan 214).

FOH högtalare; toppar left/right

18.9.5.Det är en fördel att hissa upp högtalarna ovanför publikens huvud (flyga dem).

Att flyga högtalare (hänga upp dem i rå i taket, på stativ eller i tross) underlättar spridningen eftersom inget hindrar ljudet innan det når publikens öron. Frekvensgången blir således rakare och det jämnar ut skillnader i ljudtryck i lokalen. Detta beror på att skillnaden i avstånd mellan högtalare och publiken längst fram respektive längst bak minskar. Se exemplet i illustrationen G1500 nedan. Flygda högtalare kan behöva tidsfördröjas. (Se sidan 216.)

18.9.6.Placera vänster och höger högtalare på lagom avstånd från varandra.

Om högtalarna står/hänger för långt isär blir stereobilden för bred och det uppstår svårigheter att definiera mitten i ljudbilden. Det blir ett tomrum i mitten där sång, tal och många av instrumenten normalt ligger. Det blir också sämre täckning nära scenen.

Om högtalarna står för tätt ihop blir stereobilden för smal och täckningen på flankerna försämras. Man bör inte ha tätare än ca 3 m mellan högtalarna.

Det slutgiltiga avståndet mellan högtalarna beror på var man vill ha fokus i lokalen, d.v.s. den ”brännpunkt” som har den optimala stereobilden. Fokus bör för det mesta vara i mitten av ytan i det tänkta publikhavet, för att uppnå bäst stereobild för mest publik. Avståndet mellan högtalare och fokus bör vara lika stort som mellan högtalarna. Fokus och högtalarna ska bilda en liksidig triangel.

FOH högtalare; subbasar

18.9.7.Subbashögtalare placeras vanligtvis på golvet/marken.

Subbashögtalarna kan med fördel ligga rätt under eventuellt flygda toppar eller användas som underlag för topparna för att få upp dem lite över öronhöjd på publiken. I princip skulle de kunna placeras var som helst i lokalen eftersom det inte går att avgöra riktningen på frekvenser under ca 200 Hz. Om de placeras långt från det vertikalplan där övriga högtalare är placerade, måste man dock kompensera för den tidsfördröjning som uppstår.

18.9.8.Placera subbasarna minst en meter från lokalens väggar.

En placering nära väggarna förstärker visserligen basregistret men ofta för mycket och/eller i fel frekvenser.

Når vänster/höger FOH-högtalare hela publiken?

Det är dags att fråga sig om det behövs fler högtalarsystem (FOH) än left och right. Ibland är det inte möjligt att täcka in hela publiken med ”bara” left/right PA:t.

Ett centerkluster är bra när det behövs extra tydlighet i tal och sång, som i teater och musikaler. Ett frontfill fyller ibland två funktioner: dels täcker det området allra närmast scenen och dels ”plockar det ner” ljudet från upphissade högtalare, så att det inte låter som att ljudet kommer från taket.

För att få jämn ljudkvalité och ljudnivå för hela publiken kan det behövas högtalare ute i lokalen:

  • under/på balkonger
  • på flankerna
  • i angränsande utrymmen i vinkel
  • långt bak i lokalen. (För att öka hörbarheten långt bak utan att göra dem längst fram döva.)

Lyssna noga efter behovet i dessa områden.

FOH högtalare; centerkluster

Till teater, musikaler och större konserter är det vanligt att man använder sig av ett s.k. centerkluster. Förutom höger och vänster sida med högtalare kompletterar man med högtalare i mitten för att öka hörbarheten för tal och sång. Det ger naturligtvis en mycket väldefinierad mitt. När man använder centerkluster är det nödvändigt att flyga högtalarna. En högtalarstapel mitt framför scenen lär inte gå hem i något läger.

FOH högtalare; frontfill

Frontfill placeras ofta längst fram på scenkanten. De ska täcka området närmast scenen. Kanske två bänkrader, om det gäller en sittande publik. Är lokalen inte alltför bred kan det räcka med ett frontfill i mitten med ungefär samma musikaliska innehåll som centerklustret. I en lite bredare lokal, eller om stereo önskas, krävs ett frontfill på varje sida av scenen, i öronhöjd. De brukar i så fall innehålla samma som left/right, möjligen med en annan mix eftersom scenljudet är starkast närmast scenen. Det förekommer också att tre frontfill används: vänster, höger och center.

Högtalare ute i lokalen

Högtalare ute i lokalen är ofta relativt små, avsedda att öka hörbarheten i ett mindre område. De bör placeras diskret. Meningen är att publiken ska uppfatta det som att allt ljud kommer från scenen. Om de lägger märke till högtalaren kan det vara svårare att behålla publiken i denna illusion.

Den ska riktas mot centrum på det område den ska betjäna.

Högtalare ute i lokalen måste tidsfördröjas i förhållande till FOH-högtalarna vid scenen.

Monitorhögtalare

Det finns om en bok / e-bok om medhörning här.

Här kan du läsa ett utdrag från boken om hur du riggar medhörningen rätt

Backline

Trummor

Trummor placeras lämpligen i mitten längst bak. Med fördel på en upphöjd del av scenen för att synas bättre och så slipper de som står framför få cymbalerna rätt i öronen. Eftersom trummor är ljudstarka i sig är det viktigt med en centrerad placering för att undvika att ljudbilden blir snedvriden. Om trumspelet är mycket soft och/eller lokalen mycket stor kan en sidoplacering fungera.

Basförstärkare

Basisten brukar stå bredvid trummorna, på samma sida som hihaten. Det blir lättare för basisten att spela tajtare när han/hon hör hihaten bra. De får på så sätt också naturligare ögonkontakt, eftersom trummisar ofta sitter med kroppen lite åt det håll där hihaten står. Basförstärkaren brukar stå långt bak och riktas lite snett in mot trummorna för att trummisen ska kunna höra basen bättre. Om basen även läggs ut i trummonitorn kan fasproblem uppstå. Rikta om basförstärkaren eller tidsfördröj basen i trummonitorn. Basisten hamnar ofta långt bak och det är en fördel om han/hon står en bit ifrån basförstärkaren så att basljudet hinner bredda ut sig lite på scenen och bli kraftfullare än om han/hon står alldeles intill.

Elgitarrförstärkare

Elgitarrister står ofta i framkant på scenen på var sin sida om de är två. Förstärkarna bör, i mindre lokaler, placeras vända från publiken och in mot scenen. På så sätt uppnås bättre medhörning av gitarrerna samtidigt som teknikern får större kontroll över FOH-ljudet. Förstärkarna kan då ligga vinklade uppåt på särskilda stativ i framkant av scenen eller placeras på sidan av scenen ganska långt fram riktade in mot scenen. Det är bra om förstärkaren kommer upp i öronhöjd eller riktas mot öronen, det minskar avsevärt den volym som gitarristen behöver för att höra sig själv tillräckligt. I större lokaler kan förstärkarna istället placeras längre bak riktade framåt.

Klaviatur

Klaviatur brukar få hålla till på ena sidan, lite längre bak. I ett band där klaviaturerna ska vara mer centrala i ljudbilden bör de få en placering längre fram, kanske mot mitten.

Blåssektionen

Blåssektionen (trumpet, trombon, sax) får för det mesta hålla till på en av flankerna, ganska långt fram.

Kör

Två eller flera körsångare kan stå på ena sidan av leadsångaren eller på en av flankerna lite längre bak.

En större kör kräver en hel del eftertanke när det gäller placering. En upphöjd placering bakom trummorna är att föredra för att minska läckage av trummor in i körmikrofonerna. Det kan ändå hända att trummorna behöver skärmas av. För mycket trumläckage i körmikrofonerna är något som kan bli väldigt störande och ödelägga möjligheterna att få tillräcklig med volym och ljudkvalité på kören. En alternativ placering av kören kan vara på kortsidan av scenen med körmedlemmarna sedda i profil eller snett framifrån för publiken.

Stråk, träblås, akustisk gitarr

Stråk, träblås, akustisk gitarr och andra instrument som kan vara förhållandevis ljudsvaga bör, precis som kören, få en placering som motverkar att akustiskt starka instrument läcker in i deras mikrofoner. Utnyttja att riktade mikrofoner tar upp mest ljud framifrån och placera i möjligaste mån ljudsvaga och ljudstarka instrument mittemot varandra. I många fall krävs någon form av avskärmning. Scenens eller eventuellt orkesterdikets akustik bör vara så dämpad som möjligt för att uppnå bättre separation.

Brass

Brasset brukar ofta stå långt bak och de ljudsvagare instrumenten längre fram, vilket egentligen inte är så lyckat om mikrofoner ska användas. De starka instrumenten bakom läcker in i de svagare instrumentens mikrofoner framför. De svagare instrumenten behöver ofta bra med gain för att gå fram, något som gör mikrofonerna extra känsliga för läckage.

Orkesterinstrument

Orkesterinstrument i en symfoniorkester, eller orkesterinstrument som kompletterar en rocksättning, placeras ofta enligt traditionella uppställningar för akustisk symfonisk musik. Förra stycket, om brasset, belyser svårigheter med detta när mikrofoner ska användas. Om inte allt för rigida tankegångar råder hos orkesterledaren och dess musiker så föreslå en alternativ uppställning med ljudstarkare instrument placerade så att de inte läcker in i ljudsvagare instruments mikrofoner. Samtidigt måste man tänka på att placera musikerna så att de har bra kontakt med varandra (både via syn och hörsel), för att de ska kunna spela så bra som möjligt tillsammans. En alternativ uppställning måste därför göras i samråd med orkesterledare och musiker.

Percussion

Percussion modell större (som congas och timpani) placeras ofta i närheten av trummor och bas. Mindre percussionsinstrument (som tamburin, maracas etc.) hanteras ofta av sångaren eller körsångare.

Mikrofonplacering

När all backline står på plats är det dags att sätta upp mikrofonerna. Mikrofonteknik och mikrofonplacering kommer i ett eget blogginlägg inom kort. Till dess kan du läsa lite kort om det här:

  • https://ljudteknikern.se/satt-mikrofonen-ratt/

 Och specifikt för elbas, elgitarr och sång här:

  • https://ljudteknikern.se/elbas-live/
  • https://ljudteknikern.se/elgitarr-live/
  • https://ljudteknikern.se/sang-live/

Kabeldragning

Först när all ljudutrustning står på rätt plats är det dags för kabeldragning. Om du börjar dra kablar innan dess blir det krångligt att flytta utrustningen. Vill du slippa "ormbon", trassel och problem? Läs mer om kablar och hur du drar dem här.

Sista ordet

Ibland kräver arrangören det omöjliga: det ska låta bra men det får inte finnas några högtalare eller mixerbord ”i vägen”. Som ljudtekniker bör du driva fram bästa möjliga förutsättningar för ett bra ljud men ibland blir man ändå tvungen att kompromissa. Vem som ska ha sista ordet är en balansgång. Var gränsen går får du avgöra från fall till fall men det är viktigt att alla parter har klart för sig vad det får för konsekvenser och accepterar dem. För det mesta går det dock att hitta lösningar som tillgodoser allas intressen.

>