Jag och min kompis Per hittade trasiga tv-apparater som folk hade slängt. Vi lagade dem eller tog vara på delar från dem.

Tekniken

Min teknikerbana började redan i tioårsåldern med att min klasskompis
Per och jag slaktade trasiga tv-apparater. Vi hittade dem i sopcontainrar i vårt
bostadsområde. Vi tog hand om allt från kondensatorerna till elektronrören, men
de mest eftertraktade komponenterna var högtalarna. Vi skruvade varsamt ut dem
och byggde sedan högtalarlådor till dem som vi kopplade till våra stereoanläggningar
på pojkrummen. Vi byggde även egna ”kontrollbord” där vi kunde släcka och tända
lampor, slå på stereon eller stänga av alltsammans med en enda knapp.

Musiken

Där någonstans, bland elektronrör och högtalarelement från trasiga tv-apparater, lades grunden för mitt teknikintresse. Några år senare var det mer intressant med tjejer istället. Jag var ganska blyg då men upptäckte att tjejerna i vårt gäng oftast föll för de killar som spelade gitarr, så jag lärde mig att spela gitarr. En elorgel, min bonuspappa Håkan, en lokal gitarrhjälte – den tyvärr numera bortgångne Mats Grahn – samt härliga musikkvällar på Koster, bidrog också starkt till att musiken kom in i mitt liv.

Spelade i band

Jag började att spela i band. I början hjälptes alla åt med
tekniken men efterhand tog jag över mer och mer i kraft av mitt intresse och mina
kunskaper. Snart började jag också att sköta ljudet åt andra band och skapade
kontakter i ljudbranschen.

Fritidsgården

Jag fick jobb på en fritidsgård och där hade Håkan, en något
äldre kollega, startat en musikverksamhet där de unga besökarna fick lära sig
grunderna i trummor, bas, gitarr och klaviatur. Håkan hade många andra järn i
elden och snart fick jag ta över hela musikverksamheten efter honom. Längre
fram byggde jag upp en hel inspelningsstudio där.

Håkan var också en av de drivande med att starta en
musikförening i kommunen där vi bodde. Tillsammans med flera andra kompisar
arrangerade vi musikfestivaler, spelningar och försökte ordna replokaler. Efter
några år blev jag ordförande i föreningen.

I slutet på 80-talet träffade jag mina barns mor och
flyttade till Uddevalla och sedan Ljungskile. På Agnebergsgymnasiets musiklinje
i Uddevalla sökte dåvarande studierektor, Janolov Simmons, efter någon som
kunde undervisa i inspelningsteknik och där hoppade jag in. Det blev början
till en hel epok där. Mer om det lite längre fram i texten.

Studio Helikopter

Mitt intresse för ljudteknik visste inga gränser och parallellt med mina båda jobb (på fritidsgården och på gymnasiet) hoppade jag på en studioteknikerutbildning på Studio Helikopter i Göteborg. Under ledning av den duktige och pedagogiska teknikern, tillika en av studions två delägare, Staffan Ahlbom lärde jag mig massor och började snart att spela in band på egen hand. Staffan blev sedermera psykolog, ett yrke som fler än en ljudtekniker valt att göra ny karriär inom. Kanske är det så att ”hantera” musiker, uppdragsgivare och annan personal runt olika produktioner blir som en grundkurs i psykologi och en inkörsport till ett intresse för mänskligt beteende… 🙂

Göran Guran Blomgren

En av kontakterna jag fick under min tid på Studio Helikopter kom att bli mer betydelsefull än övriga. Jag talar om Göran Guran Blomgren. Välkänd i ljudbranschen. Han blev ett slags mentor, leverantör och stundtals även uppdragsgivare – allt i ett. (Jag sökte faktiskt ”fast” jobb hos honom en gång men jag fick det inte med motiveringen att: ”Jag tjänar mer på dig som kund än som anställd”.)

Guran lärde mig branschen. Kanske utan att veta om det. Det
fanns ingen överenskommelse om detta. Han bara är sådan. Han var så mycket
mentor att valet av leverantör var lätt, när jag fick välja. Mina
uppdragsgivare och jag, fick rätt grejor, bra grejor, hela grejor, grejorna kom
i tid och till ett pris som jag hoppas att även Guran och hans partners var
nöjda med. Om det trots allt blev något strul så fixades det till direkt utan
knot. Jag tog mig an denna filosofi och levererade själv pålitliga tjänster med
hög kvalité. Jag försökte alltid göra det där lilla extra och jagade ständigt
”det perfekta PA-ljudet”.

”Jag tog mig an denna filosofi och levererade själv pålitliga tjänster med hög kvalité. Jag försökte alltid göra det där lilla extra och jagade ständigt det perfekta PA-ljudet”.

I början av vår kontakt fanns knappt e-post (detta var i
mitten på 90-talet) så vi hade ofta långa samtal på (fast!) telefon om val av
utrustning, priser och rabatter vid hyra eller köp av ljudutrustning.

Guran blev också en av faktagranskarna till min första bok Jakten på det perfekta PA-ljudet. Dessutom blev han en mycket god ambassadör för boken. Han står citerad på baksidan av boken och talar gott om boken till sitt stora kontaktnät. Jag har honom att tacka för en hel del av mina och bokens framgångar. Tack Guran!

Estetprogrammet föds

I början av 90-talet bestämde staten att gymnasielinjerna skulle
kallas program och en hel del nya kurser såg dagens ljus. Det estetiska
programmet uppstod. Den tidigare musiklinjen skulle snart få gott sällskap av
dans, teater och bild i det nya programmet.

På Agnebergsgymnasiet (som sedermera blev Uddevalla gymnasieskola), där jag jobbade, skulle nya lokaler iordningsställas i en stor gammal fastighet som varit syfabrik en gång i tiden. Jag fick förtroendet att vara med att påverka studiodelen av denna totala invändiga ombyggnation från före detta syfabrik till ett modernt estetprogram.

Jag blev också ansvarig för både val och inköp av den tekniska utrustningen samt blev även den som utförde den största delen av det rent praktiska installationsarbetet. Mycket lödande blev det…! Under min ledning fick jag därför praktisk hjälp av skolans dåvarande institutionstekniker Sune, en mycket duktig före detta tv-reparatör, av det gamla gardet.

Det var en oerhört spännande och lärorik tid. Jag plöjde all
litteratur om studiodesign jag kom åt. På engelska naturligtvis, på svenska
fanns knappt något vid den här tiden.

År 1993 slogs portarna upp för estetprogrammet på Sinclair som den nygamla byggnaden hette. Jag undervisade nu fler grupper än tidigare. Allt var nytt, både lokalerna och programmen. Skalet fanns men varken lokaler eller arbetsstrukturer var riktigt färdiga när vi startade. Tillsammans med engagerade chefer och kollegor byggde vi upp det som blev en oerhört populär och bra utbildning som fick mycket gott renommé. Jag fick ansvar för, och undervisade i kurserna, Ljudteknik A, B och C, som senare bytte namn till Musikproduktion 1 och 2.

Mina ljudtekniska kunskaper efterfrågades snabbt även vid
publikframträdanden på skolan, så utöver undervisningen tjänstgjorde jag som
ljudtekniker på skolans många konserter och föreställningar.

Liveljud och inspelning utanför skolan

Parallellt med arbetet på gymnasiet tog jag många uppdrag som ljudtekniker både live och i studio för större och mindre lokala produktioner. I början var jag anställd av varje uppdragsgivare men 1998 startade jag HN Ljuddesign och tog uppdrag den vägen istället. Här följer några få, utvalda och tidiga bilder.