Stereo, mono och sourround - vad är skillnaden?

Uppdaterad 2025-03-04.

Skillnaden mellan Stereo och Mono

Skillnaden mellan stereo och mono är att stereoljud upplevs som mycket mer naturtroget än monoljud eftersom stereo återger ljudet mer som det är i verkligheten. Det blir möjligt genom att ljudet spelas in och återges genom (minst) två mikrofoner och (minst) två högtalare.

Mono

Mono innebär att ljudet kommer från en enda kanal, ibland genom en enda högtalare, eller att alla instrument går ut lika starkt i både vänster och höger högtalare. Då låter det som allt kommer från en enda punkt i mitten.

Stereo

Stereoåtergivning är till för att ge ett bredare och därmed ett naturtrognare ljud än vad som är fallet med mono-återgivning. Ett ljud som är så likt verkligheten som möjligt. Stereo började bli vanligt på 60-talet. Dess för innan var det mono som gällde. Idag är stereo så vanligt att nästan alla apparater som ger ljud i från sig återger ljudet i stereo men en del undantag finns, till exempel en del mindre radiomottagare, enklare tv-apparater. På senare år har undantagen ökat: mobiltelefoner (om du lyssnar via mobilens inbyggda högtalare) eller om du bara ansluter en extern högtalare till din enhet. Den typen av högtalare är ibland i stereo men med dålig stereoeffekt eftersom högtalarelementen sitter så tätt ihop, därför används ofta någon form av psykoakustisk stereosimulering.

Liveljud i stereo

Liveljud är oftast i stereo. Som standard finns en eller flera högtalare på var sin sida om scenen. Genom panoreringarna på mixerbordet bestämmer du om signalerna på respektive kanal ska till vänster, höger eller båda högtalarna (mitten). Panoreringen är steglös så du kan placera ljudet var som helst från vänster till höger. Jag uppmanar till en viss försiktighet med att panorera allt för kraftigt eftersom det kan resultera i att de som står på till exempel lång ut på vänster sida inte hör det som hörs på höger sida.

Spela in i stereo

För att spela in något i stereo krävs två mikrofoner (eller en stereomikrofon som är två mikrofoner i samma hölje). Den ena mikrofonen tar mest in ljud från vänster sida och den andra från höger sida. Ljud som kommer från mitten tas upp lika mycket av båda mikrofonerna. Signalen från mikrofonerna spelas in på var sitt spår (kanal) (i till exempel datorn eller en digitalinspelare).

Vid uppspelning går signalen från uppspelningsenheten till en (ofta inbyggd) stereoförstärkare (som är två förstärkare i samma hölje) och sedan vidare ut till var sin högtalare. Alternativt kan uppspelningsenheten kopplas till två högtalare med var sin inbyggd försträkare (så kallade aktiva högtalare). Den ena högtalaren återger ljud som är inspelat på kanal ett och den andra ljud som är inspelat på kanal två. Ljud som är inspelat lika starkt på båda kanalerna spelas upp lika starkt i båda högtalarna. Öronen luras att tro att ljudet kommer från mitten fast det inte finns någon högtalare där.

Hur gör jag för att min inspelning ska bli i stereo, kanske du undrar. Ja, du kan till exempel spela in allt samtidigt med två mikrofoner på till exempel en dator med ett ljudkort och ett ljudprogram.

I studion arbetar man oftast med multikanalsinspelning. När inspelningen är klar mixar man ner det på två kanaler. Stereo skapas då genom att man vid mixningen bestämmer med panoreringsknappen om ljudet ska gå till vänster eller höger kanal.

Sourround

Redan på 70-talet exprimenterade man med fyrkanalsteknik för hembruk och det fanns till och med fyrkanalsskivor som krävde speciella skivspelare och förstärkare samt fyra högtalare. Det fanns också andra system som simulerade fyra kanaler. Det blev ingen försäljningsframgång så det försvann nästan. Sedan lång tid tillbaka har en del nya och nygamla sourroundsystem sett dagens ljus. De har sitt största användningsområde på biograferna och hembiosystem. Ofta används fem eller sju kanaler. Vänster fram, höger fram, vänster bak, höger bak och center högtalare. Syftet är förstås att göra ljudet ännu mer likt verkligheten.

©2025 Hans Nicklasson, Ljudteknikern.se