För att återge de olika frekvenserna så naturtroget som möjligt används för det mesta högtalarelement i olika storlekar, anpassade till de olika frekvensområdenas specifika fysiska förutsättningar.
Basregistret
Våglängden för en 20 Hz-ton (nedre gränsen för människans hörselområde) är otroliga 17 meter (!). Det säger sig själv att det krävs rejäla doningar för att återge så låga frekvenser med fullgod ljudkvalité. Ett högtalarelement för basregistret är ofta 15" (ca 38 cm) eller 18" (ca 46 cm) i diameter.
Mellanregistret
Mellanregisterhögtalare förekommer bara i 3- eller 4-vägs system. I 2-vägssystem tar bashögtalaren och/eller diskanthögtalaren hand om mellanregistret.
Mellanregisterhögtalaren ska återge de frekvenser där de flesta grundtoner från instrument och röster finns. Mellanregisterhögtalare brukar vara mellan 8" och 12" i diameter, eller så är det ett horn (se ovan om diskantregistret).
Våglängden vid 20 000 Hz (övre gränsen för människans hörselområde), är bara 1,7 cm. Diskanthögtalarens membran måste kunna vibrera väldigt fort, upp till 20 000 svängningar per sekund, men det behöver inte åstadkomma några stora ljudvågor. Därför är små, tunna och lätta membran lämpliga. Membranets storlek brukar vara mellan 1" (ca 2,5 cm) och 2" (ca 5 cm) i diameter.
Diskanthögtalaren kan vara elektromagnetisk, som bas- och mellanregisterhögtalare brukar vara, eller piezoelektrisk. Det sistnämnda verkar genom att membranet, som består av ett speciellt kristallmaterial, ändrar storlek när ström (signalen) tillförs.
På diskanthögtalaren, eller rättare sagt på den så kallade drivern, monteras vanligen någon form av horn. Hornet ska sprida och förstärka de riktningskänsliga och lättasorberade diskantfrekvenserna. Driver (elektromagnetisk eller piezoelektrisk) och horn bildar tillsammans ett diskanthorn.
Högtalarelementen behöver en låda att sitta i. Här får du veta mer om olika högtalarlådor.