Equalizern är det andra blocket av de fem blocken på en ingångskanal. Med equalizerns filter filtrerar du frekvensinnehållet - du kan förstärka ("boosta") eller dämpa ("skära") signalen i olika frekvensområden. Det är vanligt att det finns två till fyra filter på varje kanals equalizer.

Det nedersta och det översta filtret brukar vara så kallade fasta filter för bas- respektive diskantregistret. Frekvensen är fast men du kan förstärka eller dämpa det förutbestämda frekvensområdet. Det vanligaste är att filtret förstärker eller dämpar alla frekvenser lika mycket, över eller under en viss frekvens. Denna typ av filter kallas shelving filter. Vanligt är att basfiltret tar under 100 Hz och diskantfiltret över 10 kHz.

Ibland finns det även ett fast filter för mellanregistret. Det förstärker eller dämpar som mest vid en bestämd frekvens (ofta 1 kHz) men drar även med sig frekvenser över och under så att frekvenskurvan ser ut som en dalgång om du skär eller en kulle om du boostar. Frekvenskruvan kan också liknas vid en klocka, därför kallas karaktären för de här filtrerna för bell.
©2023 Hans Nicklasson, Ljudteknikern.se
Innehållet i webbkursen och pdf:erna skyddas av upphovsrättslagen

Det vanligaste är annars att det finns en eller två svepbara filter mellan de fasta bas- och diskantfiltrerna. Ett svepbart filter har två rattar som jobbar tillsammans. Den ena ratten bestämmer styrkan (boosta eller skära, precis som för det fasta filtret) medan den andra ratten bestämmer vilket frekvensområde du kan ändra styrkan på. Frekvensområdet är steglöst valbart. På analoga mixerbord brukar större delen av det hålla sig inom mellanregistret. Om det finns två svepbara filter brukar det ena få ta hand om låga mellanregistret och det andra om det höga mellanregistret, med en viss överlappning. På digitala mixerbord är det vanligt att de svepbara filtrerna täcker in hela det hörbara frekvensområdet. Svepbara filter är alltid av karaktären bell (se ovan).

På mer avancerade analoga mixerbord och på många digitala mixerbord finns det även möjlighet att justera bredden på det frekvensområde du vill jobba med, det så kallade Q-värdet. Ett sådant filter har alltså tre rattar - två som är samma som för det svepbara filtret och en tredje ratt för Q-värdet. Du kan alltså bestämma om filtret ska ta smalt (lågt Q-värde), brett (högt Q-värde) eller någonstans där i mellan. De här filtrerna kallas för parametriska filter. Fasta och svepbara filter har ett fast Q-värde som är "lagom" brett.

Hipassfiltret skär i de lägsta basfrekvenserna, ofta under 100 Hz. Används med fördel på alla instrument som inte har några toner i detta register. Det minskar nivån på brum orsakade av elnätet (50 Hz) och andra oönskade lågfrekventa ljud som till exempel fotstamp eller fläktsystem. Om hipassfiltret är ställbart så kan du med fördel justera upp frekvensen så att den ligger strax under instrumentets lägsta ton.

Här kan du titta närmare på nästa block i signalkedjan (block nummer tre) - tappningarna/aux sends.