1. Redigering

Börja med att klippa bort sådant som inte ska vara med i början och slutet om du inte redan gjort det vid mixningen. Se till att det inte är någon paus innan musiken börjar och att det inte ligger kvar en stunds tystnad när musiken är slut.

Gör en kort intoning (fade in) så att signalen verkligen börjar i frånvaro av signal. Då undviker du knäppar och knaster vid starten. Intoningen kan var så kort som 5 milliskeunder. Då upplevs den inte som en hörbar intoning av musiken.

I slutet gör du en uttoning (fade out) av samma anledning. Den bör dock vara längre för att inte låta avhuggen. Prova runt en halv sekund och låt sedan öronen avgöra om den behöver vara kortare eller längre. Vill du ha en uttoning av hela låten är det vanligt att den börjar cirka 30 sekunder före slutet.

2. Equalizing

Med equalizing försöker du hitta en tonal balans som stämmer överens med genre du jobbar med. Börja med att skära din mix under den lägsta frekvensen du behöver ha med. Använd ett justerbart hipassfilter till det.

Lyssna sedan så att inga frekvenser sticker ut mer än andra eller om vissa frekvenser inte kommer fram riktigt. Kanske behöver hela mixen lyftas lite i diskanten för att låta öppnare eller tvärtom om det är för vasst? Hur är det i bas- och mellanregistret?

Kom ihåg att det är hela mixen och finputsning du jobbar med nu, så behov av större förändringar än runt plus/minus tre decibel tyder kanske på att du behöver mixa om din produktion.

3. Nivåjustering

Om den högsta nivån i musiken ligger under distorsionsnivån (noll decibel) bör du höja signalnivån så att den ligger så nära noll som möjligt, men topparna får aldrig gå över noll. Det kallas för att normalisera mixen. I de flesta inspelningsprogram och masteringsprogram finns det ett kommando som heter normalize. Standarden för cd (enligt den så kallade red book-standarden) säger att nivån ska ligga 0,6 decibel under noll.

Om du har flera låtar som ingår i ett sammanhang (till exempel om de ska vara med på en cd) kan du även ta ner nivån något på lugnare låtar för att ytterligare framhäva skillnaden i kraft jämfört med ösiga låtar i sammanhanget. Den nivåjusteringen gör du i så fall lämpligen efter komprimeringen.

4. Komprimering

Syftet med kompression vid mastering är att få din mix att låta starkare utan att du har rört volymkontrollen.

Med kompressorn trycker du ihop dynamiken (skillnaden mellan det svagaste och starkaste partiet) genom att trycka ner topparna. Ratten threshold på kompressorn bestämmer vid vilken nivå kompressorn ska börja komprimera. Den sätter ett tröskelvärde för nivån. När signalen går över den tröskeln blir signalen komprimerad med det värde du har ställt in med ratten ratio.

Eftersom de starkaste partierna i musiken trycks ner och blir svagare när du komprimerar, så finns det utrymme för att höja upp hela mixen i nivå. Det gör du med ratten output gain på kompressorn (eller make up gain, som den också kallas).