Högtalarlådan har avgörande betydelse för vilken prestanda högtalaren kommer att få. Ett högtalarelement utan låda kortsluter sig självt akustiskt i basregistret, eftersom basen är rundstrålande.

Det är svårt att konstruera små högtalarlådor som ger bra bas. Vill man ha tung lågbas krävs det stora högtalarelement i stora lådor. De fysikaliska lagarna kommer man inte ifrån.

Basregistret är det som till stor del bestämmer lådans utformning. De kriterier som krävs för att lådan ska ge bra mellanregister och diskant är lättare och mindre utrymmeskrävande att uppfylla. Där är det själva elementets utformning som är det viktigaste, för basen är högtalarelementet och lådan lika viktiga. Det finns flera olika lådkonstruktioner, var och en med sina för och nackdelar.

Tryckkammarhögtalare
Tryckkammarhögtalare har en helt sluten, lufttät låda som ger en tajt, distinkt bas men den har ganska låg verkningsgrad.

Basreflexhögtalare
Basreflexhögtalare har en låda med en öppning eller ett rör i baffeln (lådans frontstycke). Högre verkningsgrad och lådan kan återge ganska låga frekvenser i relativt små lådor. Den vanligaste modellen idag.

Hornhögtalare
Hornhögtalare har hög verkningsgrad men det krävs stora lådor om de ska gå långt ner i basen. Högtalaren sitter inuti lådan och ljudet går genom en labyrint till en stor, eller flera stora, öppningar, oftast på lådans framsida. Bashorn var vanliga på 1960–70-talet eftersom det då var svårt att konstruera slutsteg med hög effekt. Diskant- och mellanregisterhorn används däremot ofta fortfarande.

Inbördes placering
Högtalarelementens placering i lådan, i djupled och sidled samt avstånden mellan dem, är utomordentligt viktigt för att uppnå ett välljudande resultat.

För en ensam låda är allt detta konstruktörens huvudbry men i PA-teknikens värld används ofta flera lådor tillsammans i line arrays eller kluster. Då måste även ljudteknikern ta hänsyn till verkningsgrad, impedans och lådornas placering i förhållande till varandra, för att få lådorna att producera välljud tillsammans. Det är viktigt att högtalarelementen i en högtalarlåda passar ihop med hänsyn till verkningsgrad, impedans med mera. Inte minst val av eventuell passiv delning är av stor betydelse för det slutliga ljudet. Det svåra är att få flera element att samverka till en enda ljudvåg. Det optimala ur den synpunkten hade varit om en enda högtalare kunde ta hand om hela frekvensområdet, men som framgått tidigare är det inte lämpligt.

Här får du veta vad högtalarens spridning är, och hur det har betydelse för vilken yta som täcks med bra ljud.